Dualismen

Det grundläggande problemet

Att man ser motsatspar överallt, t.ex. uttrycket »två sidor av samma mynt«.

Ett mynt har två sidor. Men det har även en kant. En diamant har många fasetter.


»Nessle: I västerländsk kultur skiljer man ända sedan Aristoteles tid på kropp och själ, på humor och allvar, på högt och lågt. Vi gillar att dela upp saker i två poler. Indier, till exempel, tänker inte på det sättet.
Lindengren: Det finns indiska gudar som hugger av huvuden och kläcker vitsar utan åtskillnad.
Nessle: Också i indisk film saknas den här motsättningen. Det är ett sympatiskt förhållningssätt.«

Citat från intervjun Humor är granne med allvaret av Nisse Larsson, Dagens Nyheter [nätupplagan] 2003–05–02.

Exempel på motsaspar

Inom statsvetenskapen talar man om den svenska dualismen som åsyftar uppdelningen mellan politiken(regering och riksdag) och självständiga ämbetsverk. Motsatsen finner vi t. ex. i Storbritannien där man har ett system med ministerstyre. Detta innebär att varje minister är ytterst ansvarig för olika separata delar av den offentliga förvaltningen. I Sverige är ämbetsverkan autonoma. De följer generella instruktioner från regeringen och har ett relativt stort tolkningsytrymme av lagtexter. Många ser den offentliga förvaltningen som en gömd maktfaktor. Med hänvisning till detta är det rätt puckat att hålla Thomas Bodström personligt ansvarig när Tony Olsson & Co. rymmer från fängelser.